HEEEEEEEEEEEJ. JAG SITTER MED NELLY I SKOLAN!
hon stör mig, och typ förstår. dödödöödödödödööd. . D

det var gott med kotte innan btw. hehehehe
Heddå!

Ja. Helt död dag idag med. Har inte gjort ett skit förutom att bestämt att jag ska åka till Annah den 9-11 oktober, kommer antagligen bli jätte kul. <3 Saknar henne asmycket. :*
Sen har jag kollat på idol (repris) och ja, inget annat direkt. Mamma gjorde äppelkaka, jag orkade inte vara med. Jag har inte orkat någoting sen i Torsdags, förutom när jag träffade Alice och Klara. Det var kul. Men ja, jag orkar inte.

Jag vill ha Fia tillbaka. Nu. Jag saknar henne som fan alltså. Det är så mycket svårare med Fia än Emelie, Fia har jag träffat irl. Det går bara inte och glömma så, jag började nästan gråta när jag kollade på bilder från helgen med Fia och allt för någon dag sedan. Usch. Egentligen hade jag och Fia tänkt oss att hon skulle komma denna helgen innan allt blev så jävla skit. Hade varit så kul att ha henne här, men nej..
Kom tillbaka, snälla?

Detta har verkligen varit en död dag. Har verkligen inte gjort NÅGONTING idag. Seriöst.
Bara legat i min säng och svettas typ. >: Och så fick jag en våg av saknad till folk.

Jag har inte skrivit på fem dagar, men det är bara för som rubriken lyder. Jag får inte sitta vid min dator eller ens öppna den av mamma för att den har virus, för mamma tror att viruset förstör vårt nätverk. Jävla skit alltså.
Därför kan jag inte vara så aktiv, förutom på msn som jag lätt kan gå in på mobilen. Dock kan jag med annat också, fast inte skriva blogg inlägg. Men får sitta då och då vid mammas dator iaf. Skit sak.

Söndag: Kommer inte ihåg vad jag gjorde, lololololol.


Måndag: Jag följde med Ludvig till Genarp med Maxi, awsome! Vi satt dock i ca. en timme (om inte mer?!) och väntade på bussar som aldrig kom. Jag och Maxi åkte till Malmö då, Mamma körde Maxi hem till Marieholm. Det var faktiskt mysigt med Ludvig och Maxi i Genarp.
Citat, Ludvig: "När vi kom hit var vi glada och aktiva, nu är vi bara alternativa!"
^ Jag älskar. <3 HAHHA. Alltså, jag förstår om ni inte förstår. Hihi.


Tisdag: Studiedag, var hemma alltså. Gjorde inte alls mycket, sket även i scouterna, kände mig liksom helt död och hade ont i halsen.


Onsdag: Hade asont i halsen, stannade hemma.


Torsdag: Gick till skolan, efter skolan åkte jag, Nelly, Ludvig och Maxi in till stan i Malmö. Rätt mysigt! Jag fick typ betala allt vi köpte, dock ska de betala tillbaka. :@ : D
Senare på kvällen var väl inte så bra, ville bara vara ensam och jag bröt ihop.


Fredag (idag!): Vaknade en halvtimme innan jag behövde ta bussen, första mensdagen, var helt tom av känslor från igår, mensvärk. = STANNA HEMMA!
Jag gjorde inte så mycket av början av dagen. Kollade lite på tv, skrev lite, ritade lite, smsade och var inne på msn. Inget speciellt alltså. Framåt halv ett kom skolfotona. Jag såg hemsk och konstig ut. Jag skrattade som fan på fotot och såg allmänt ful ut. Usch. Jag hatar skolfoton :@

Senare halv två smsade Klara mig om att jag skulle träffa henne och Alice om bara en halvtimme. Och jag fick värsta paniken (!!!) och hoppade in i duschen, klädde på mig, packade ner viktiga saker i min converse väska och sådär. Sen typ fick jag förklara för mamma snabbt att jag faktiskt hade sagt förra fredagen att jag skulle träffa dem. Jag tog sedan bussen till Centralen, det var asvarmt på bussen. Man höll seriöst på att dö. >:
Sen kom jag fram sådär fint och letade lite förvirrat efter Alice och Klara, sen ser vi varandra och springer lite sådär film-viset efter att inte ha träffats på 100 år. HAHA. <3

Vi köper glass på Burger King, äter. Hm, snackar lite. Sen typ går vi till Gustav och sätter oss utanför donken och alla som går förbi kollar konstigt på oss för att vi sitter/ligger eller liknande på marken. Någon läskig tjej börjar smsa mig, irriterande var/är hon också.
Sen så kommer vi på att Klara måste ju till sin dans, andledningen till att hon skulle till Malmö! Så vi går dit, på vägen ringer vi Arezo, haha. Seriöst, vi har inget liv. Vi snackade i typ 5 min? Sen skulle hon typ gå. Klara var framme vid dansen, vi följde med upp för att "lämna" henne, lol. Folk glor på mig och Alice, läskigt. Det var även varmt där inne. Sen så går vi ut för att köpa något att äta medan Klara är och dansar.

Vi gick typ till Caroli och lekte med den där snurrsnurr saken i ingången ... vad det nu heter? Sen köpte vi typ pastasallad med kyckling och päron MER. Vi sätter oss på marken en bit bort från Caroli, folk glor på oss när vi äter och de går förbi. </3
Plötsligt ser jag att Alice har fått sådan grön stark sak till sin sallad när jag har ätit klart. Jag vill självklart testa att äta. Alice spelar in, jag tar en tugga och tuggar på det. Äckligt och starkt! Jag spottar ut det i Alice mat (HAHAH. <3) och tar dricka, sen typ börjar Alice skratta - då börjar jag ju skratta så jag spottar ut drickan, hälften på mitt ben och sko och hälften på marken. Folk kollar på oss. Sen när vi kollar på filmen kommer en gubbe och tar våra flaskor. :@
Sen hämtade vi typ Klara och gick till Centralen.

Och just nu sitter jag och äter godis, tänker och känner mig lite depp och skriver. Ehe.

Ha're!

Du är fan en av de bästa på jorden, jag älskar dig. Föralltid.

Tjeeeeeeena!

Slog på tvn nyss, haha. Emma tyckte jag skulle det eller nåt. Hah. D: Väntar på att reklammen ska ta slut. Egentligen suger Idol, men ändå! Har inget att göra liksom. :c

Ja. >: Läskig snubbe gick fram till mig och började prata med mig igår när jag väntade för att bli hämtad för att komma till scouterna.

Ja, nu har det fanimej varit för mycket i mitt liv på sistone. Men nu, idag har jag verkligen mått bra. Skrattat och haft kul.

Hur ska jag börja? Äsch, jag skriver väl bara på...

Jag älskar & saknar er så jävlá mycket. Jag vill ha er tillbaka, ni är/var en del av mitt liv. Och nu när ni är borta fattas det bitar. På dagarna längtade jag efter er - att få snacka med er. Ni gör mig så jävlá glad, kan ni förstå det? Att få prata med er på alla olika sätt får mig att le, får mig att känna mig värd något.
Ni är fán två av de bästa människorna på denna jord. Ni betyder så himla mycket.

Jag vet, jag gör så mycket fel. Jag säger så mycket förlåt. Men ibland tänker jag inte. Jag gör bara saker, utan att tänka - som jag ångrar sedan. Egentligen förtjänar jag inte er, ni är så himla mycket bättre än mig på alla sätt och vis. Men jag vore så glad om ni kunde ge mig en chans till. Snälla, bara en chans till. Låt mig visa att jag kan, jag kan försöka. Gör jag ett fel till, då låter jag er väl gå om det är så ni vill. Men bara ni ger mig en liten skit chans.

Jag förstår inte varför ni uppfattar mitt sätt att bete mig som det ni säger? Jag tänker inte ens på det. Kanske gör jag det, kanske inte? Vad vet jag. Men det är fán inte så det är menat. Jag menar inte att byta ut någon om jag nu gör det. Jag gör det faktiskt inte.
Men somsagt gör jag fel varenda minut, finns det ens någon värre än mig? Och jag säger förlåt, utan att förändra. Jag förstår inte på mig själv, jag bara gör det. Utan att tänka.
Men jag tänker inte "byta ut" mer, kommer ni tillbaka kommer jag känna samma sak för de andra som nu. Jag tänker inte fortsätta vara så .. falsk, som ni verkar uppleva mig.

Ni säger att jag sårar er, visst. Jag gör säkerligen det. Men det verkar inte som ni förstår att ni också sårar? Att ni också gör mig ledsen?
Du sa att du förstod det, men det känns inte så. Men vad vet jag? Kanske bara så jag upplever det?
Jag har blivit så jävlá mycket sårad av er men ändå förlåter jag er, för att jag älskar er. För hur kan man inte förlåta någon man älskar?
Det som har sårat mig mest är väl att du inte älskar mig. Jag vet, du sa det för två veckor sen plus. Men det svider fortfarande i hjärtat. Du ljög för mig. Du ljög. Fán alltså.
Ibland när det är såhär önskar jag att jag aldrig började prata med någon av er, att ni bara hade varit några människor jag hade låtit flyta förbi. Vem vet hur det hade sett ut då? Inte såhär iaf.

Så snälla. Ge mig en chans till, bara en. Jag lovar att försöka inte såra, men att lova att inte såra kan jag inte. Men jag lovar att inte försöka.
Förlåt.

Jag bryr mig inte vem som läste och inte läste. Who cares? Jag behövde bara få ut allt på något sätt. Och samtidigt på ett diskret sätt försöka få Dem att läsa. Jag bryr mig inte om du inte förstod ett skit om denna text eller vilka det handlar om. Det viktigaste är att De förstår, de vet att det handlar om dem. Och de förstår dem när de läser, att det handlar om dem, så du behöver inte ens undra "handlade detta om mig?" för handlade detta om dig. Så vet du det.

Jag älskar er, föralltid.

Jag mår fan inte bättre av att du frågar hela tiden, det blir bara värre då. Försöker glömma, men så tar du upp det. Fan.

Och hade jag velat snacka med dig om det hade jag väl gjort det?

Har inte gjort ett skit idag, bara suttit vid datorn. Vilket liv man kan ha alltså!

Vill bara slå sönder allt, gråta. Fan ta allt.